Strålande jul

Jag känner mig lite som en Corn-text i magen när jag tänker på min jul - så där vardagsmysig liksom.

Micke och jag tog råttorna med oss och åkte till nästannorrland, till systerskapet och hennes fina familj i deras nya hus. Huset ser fortfarande ut som sju svåra år på utsidan, men börjar bli fint och varmt och gosigt på insidan, och med min älskade familj i huset kan det inte bli annat än bra. Åttaåringen är fortfarande lika kär i Micke som tidigare och klängde på honom ungefär varje vaken stund. Syrran fyndade två lådor med gratis julprydnader på IKEA som hon nästan alldeles själv fyllde granen med - det måste ha varit uppemot 150 kulor i den där sneda stackars granen.
De andra barnen är inte så mkt barn längre - yngsta pojken har börjat i gymnasiet, äldsta tjejen har gått ut gymnasiet för ett par år sen och mellantjejen som alltid varit min favorit tar studenten i vår och har fullt upp med ett känlsomässigt dilemma där hon sitter fast mellan den nya spännande killen hon egentligen vill vara med och den gamla invanda som hon halvt om halvt bor med och bokstavligen har vuxit upp ihop med. Det smärtar mitt mosterhjärta lite att inte kunna ge henne vertygen att hantera situationen med, men jag skällde åtminstone på syrrans karl lite som tycker att han minsann har rätt att reda henne för att han tycker att hon gör fel. Pucko - som om det är inte är svårt nog för henne utan hans hånfulla kommentarer! *morr*

Åtta personer, två katter och sex råttor i ett litet hus är mysigt men påfrestande i längden. Det var skönt att komma hem igen, med magen full av julmat och familjekärlek.
Fint fint, vem behöver julklappar liksom?
Fast såna fick jag oxå - jag är en lyckigt lottat kicki!