Kräkminnen

Som liten behövde jag så gott som bara HÖRA nån prata om magsjuka för att jag skulle få det, så lättsmittad var jag av de eländiga magvirusen. Det är inte utan att jag fortfarande minns känslan av att stå på knä på det snygga svart/vita mosaikgolvet på toaletten större delen av en natt och sen hasa iväg och försöka sova liggande på vänster sida i soffan (ommöblering gjorde mina magsjukor tråkigare, då jag inte såg TVn om jag låg åt det hållet, och på höger sida KAN man bara inte ligga när magen bråkar! Därför drar jag mig även till minnes hur vår gamla gula soffa luktade, när jag låg där på vänster sida med näsan in i ryggstödet).

Såna minnen kommer tillbaka när kaksmulan - som visserligen klagat över magont ett par gånger idag men bara när han tidsmässigt kunnat vara hungrig och mkt riktigt gärna ätit en banan - vaknar och kräks ner våran säng. Och jag håller tummarna hårt hårt för att inte smittas, det finns verkligen skojigare saker att ägna sig åt (alla virus jag drog på mig som litet har haft NÅT gott med sig åtminstone, det är rätt sällan jag drabbas numera)!

Det finns inte så mkt att göra annat än att hålla tummar och hoppas, både på att vi klarar oss och på att stackars ynklig och febervarm kaksmula kryar på sig snabbt (och kläcker ur sig fler sötsaker som imorse när vi hämtade ett par kalsonger och konstaterade att det var ett par med svampbob fyrkant på, och han sa "Hej Svampbob, jag lovar att inte kissa på dig idag!" Haha! Det gjorde han inte heller, så svampbob är nog nöjd och tacksam).