wanna rumble in my jungle?

Här sitter jag. Jag ska ringa jobbsamtal men drar på det, dricker för mycket kaffe och går medvetet för tidigt till postlådan (=posten har inte kommit) för att få en itsy bitsy promenad i blåsten. Jag bara vill att något ska komma. Threadlesstishor som jag beställde för några veckor sedan, till exempel? Något kärleksbrev? En miljon svenska kronor i ett kuvert?

Och så lyssnar jag på Akron/Family som jag inte vet något om. Det är både uppfriskande och störande på en gång. Det att inte veta.

I eftermidag kommer det hit en kille från Venezuela. Han är trettio, utbildad kock och taxichaufför. Typ. Mina svärföräldrar lärde känna honom när de var på semester där och NU BA kommer han hit! Det är lite coolt. Och de är nog lite oroliga för hur det ska gå med kommunikationerna och räknar kallt med att vi ska hänga med honom en del. "Klart att han vill träffa människor i sin egen ålder!" säger de och jag retas lite och säger "jamen det är ju ER han kommer för att hälsa på!" och stackarn ska luras med ut på älgjakt med min svåger. Han kommer att frysa ihjäl. jag säger skoteroverall + fleece + ylleunderställ MINST.

Men klart vi ska hänga med honom. Om han vill. Om han kanske vill komma hit in och laga något sydamerikanskt.... Kanske svarta bönor. (oooh disclaimer: venezuela är nog mellanamerika? latinamerika? whatever)

Och när jag lite diffust tänker på kärlek, okänd kärlek, så tänker jag alltid på otämjda män, män från vidderna, med märkligt språk, stora händer och glittrande ögon. Lite vilt och oborstat. Och sen kommer jag ju ihåg att det där ÄR min man. Ibland glömmer jag men sen minns jag. Och jag får en och annan insikt och lite ökad förståelse och när jag drömmer en otäck skilsmässodröm vaknar jag med känslan av att någon står på mitt bröst. Och jag är så jävla ledsen. Det var nasty. Nu är jag glad att jag är vaken.

Och nu ska jag ta en till stormpromenad till en tom brevlåda. och sen en kopp kaffe till.