look right through me

Plötsligt är det kallt igen, när jag går och hämtar posten fryser jag och när jag ska sova på kvällen fryser jag under sommartäcket.

Köket är städat, bordet är inoljat. När barnen kom hem från dagis fick den stora spela lite pettson-spel på datorn, den lilla var nere i köket med mig och jag lagade mat och han begärde fram olika låtar på stereon. Han älskar Timo Räisänens "Fear no darkness" och han älskar Familjens "Det snurrar i min skalle" och han lade huvudet på sned och frågade "är det Elias som sjunger här?" och jag sa "nej det är Andreas". "men är det Elias som spelar piano då?" och jag VEEET ju inte svaret så jag sa det, att jag vet inte, och så fick jag leta fram en skiva där Elias and the wizz kids sjunger. "Ja, det HÄR är Elias, det var ju den jag menade!" sa den lilla sötnosen. Själv var han för dagen Paul Stanley.

Vad fint det är att diskutera musik med en treåring. Och det är fint att baka och det är fint att löjlbråka med sin man och det är fint att ta på sig den fulaste gulaste jackan i världen och gå en promenad i efter-regnet.

Nu ska jag gå och lägga mig, med ett vintertäcke på, och för mycket bluegrass i min skalle. Fast först ska jag spela "Mad world".