you're the one for me, fatty

Status:
parenthood: fortfarande tricky, förstås

skador: det förvånar mig att jag inte har berättat, jag som fläker ut ALLT i mitt liv annars, men häromdagen ramlade jag pladask på asfalten när jag var på väg för att hämta posten, jag snubblade på min mans långa byxor som jag hade på mig, knäna är blågulgröna och handflatorna fick också sig en släng, på ena knäet finns ett sår, jag har försökt hitta något grus där men förgäves. Likväl är det sårigt, rött och varigt. Ofräscht! I dag kavlade jag upp byxbenet och visade för svärmor, hon tog fram ett förstoringsglas. Förstå vad vi är close!

kropp: i hate it. jag hatar min tjocka sommarkropp. alltså jag var ju tjock redan innan men det är egentligen inte relevant, det är själva ökningen som är relevant och som KÄNNS, jag känner mig alldeles...fet. BLÖ. Men min treåring tycker att jag är fin. Alltid något.

kläder: jag har ju inga! inte som passar sommarfettet. Jag har på mig ett par gröna manchesterbyxor, jag kan inte bestämma mig för om de är asfula eller om de faktiskt är lite charmiga. De är korta. med nån nonchalant tisha och ballerinas till kan de funka. Jag låtsas att de är bra. min favoritkjol är trasig. fuckit.

ormar: igår på kvällspromenaden såg vi först en påkörd liten huggormsbebis, sen en till. ett syskon. Min kompis har ren och skär ormfobi, själv är jag mest bara ormrädd, eller jag har kanske fobi när jag möter dem ute, men jag kan se dem i ett terrarium utan att freaka. Den första lilla ormen var nästan helt intakt, jag misstänker att den kanske till och med levde litegrann. Det såg ut som om den glodde på oss. Jag KAN inte uppbåda minsta medkänsla för ormar, inte ens om de är överkörda, de är så äckliga. Två stycken på nästan samma ställe blev lite jobbigt. Jag högg tag i min kompis arm och så hyperventilerade vi lite. På tillbakavägen SPRANG jag förbi utan att titta.

jobb: Jotack. sex dagars jobb den här veckan, som anställd, plus minst två artiklar som ska skrivas, folk ska ringas, bla blah blahhhh. Men jag jobbar på, telefonskräcken är faktiskt ganska borta nu, och jag utnyttjar gamla kontakter helt skamlöst.

musik: Jag knåpar ihop rara spellistor som jag sen lyssnar på om och om igen. Patrick Wolf är min favorit just nu.

psykologi: jag leker amatörpsykolog för mig själv och analyserar varför jag och min chef inte kan kommunicera under stress. Analysen känns ganska rätt, så jag kan nöja mig med det och inte ta allt personligt.