Ta vad man vill ha

Läser Jazz Tess-texter och funderar. Jag skulle behöva lite mer Tess i mej. Initiativkraften, modet att våga gå ut och bara ta för mej av livet. Jag är inte så bra på det.

Jag är snarare en väldigt väluppfostrad liten flicka. Visst kan jag ta chanser när de kommer förbi framför näsan på mej, men jag måste alltid förtjäna dom genom att arbeta duktigt och göra mitt bästa. Och helst be om ursäkt också, för säkerhets skull, för inte är jag värd nåt fint heller, inte lilla jag. Jag har bara haft tur, möjligen.

Det är väldigt sällan jag ger mej ut på jakt efter något jag verkligen vill ha, något jag måste kämpa för och slåss om. Då drar jag mej hellre undan, för tänk om jag vinner på nån annans bekostnad. Då får jag så dåligt samvete. Tänk om förloraren blir ledsen.

Det kan gälla ett drömjobb, en drömprins, en drömresa, eller vad som helst. Fast jag är inte så bra på att drömma heller. Jag är bättre på att vara förnöjd och tacksam för det jag får. Eller gnälla lite planlöst och diffust så där.

Ta det säkra före det osäkra. Undvika risker. Hellre visa mej ledsen än arg. Hellre gå undan än konfrontera. Och för all del inte kämpa för något, för tänk om jag får det! Vad gör jag då?