Funderar på det där med ålder. Det där med hur man ser sej själv i förhållande till andra.
När jag var fjortis tyckte jag att alla över 20 var uråldriga. Nu känner jag mej fortfarande som ganska ung, men börjar oroa mej för att andra ska se mej som nybörjar-tant. För ve och fasa - det får man ju inte vara i detta ungdomsfixerade samhälle?!
Men när jag tänker inifrån mej själv, då inser jag att mitt "vi" och "dom" ändras lite i sänder. Förut var jag "vi" med kompisarna som var ute i svängen och gillade bra musik etc. Nu är det "dom" unga som lyssnar på konstig hip-hop och jag förstår inte hur "dom" klarar att wappa och chatta med ipod i ena örat och mobilen i andra...
Snart är jag väl "vi" med pensionärerna som sitter på balkongen och löser sudoku och dricker kaffe... och det kanske inte är så farligt?