Betongsugga

Efter gårdagens läkarbesök och trista besked har jag nästan gått i däck. Allt är bara för mycket just nu. Jag kom en timme försent till jobbet i morse, och väl där orkade jag knappt lyfta kaffemuggen. Den kändes som en betongsugga. Vattna blommor prövade jag, men det gick inte, jag orkade inte lyfta vattenkannan. Bokstavligt talat, jag orkade verkligen inte, har blivit alldeles muskelsvag. Och när jag kom hem var jag tvungen att sova ett par timmar. Samma sak idag. Sova, bara sova. Jag är så fruktansvärt trött.

Och så allt tjat om allt jag borde göra men inte vill eller orkar. Studentskiva, skaffa linser, nya glasögon, nya kläder, släktmiddag, ringa hit och dit, och så IVF'en. Jag vill helst skrika håll käften till folk som frågar, men jag inser ju också att det inte är deras fel. Det är bara lite trångt i min skalle just nu och jag orkar inte mer. Det får inte plats mer skit just nu.