Synskadad

Återbesök hos ögonläkaren idag. Och det gick så jäkla dåligt. Verkligen ironiskt med tanke på texten om mediciner jag skrev för ett par dagar sedan. Den medicin som jag käkat i två år, som fått mig att bli tillräckligt frisk för att kunna arbeta heltid, kommer jag nu inte kunna fortsätta med. Tidigt i höstas började jag få märkliga synfältsbortfall och synstörningar. Jag trodde det var ögonmigrän först. Men eftersom min medicin kan ge just ögonskador ville jag träffa en ögonläkare. Min reumatolog hävdade att det var i stort sett omöjligt att drabbas av, och att det inte ens finns något fastställt samband. Men det gör det, så mycket kunde jag läsa mig till själv.

I alla fall fick jag nu till slut en tid hos ögonläkaren. Förra besöket berättade hon att hon inte hittade något fel alls, och jag har inte minsta tecken på skadad näthinna pga medicinen. Men idag berättade hon att om hon hittat något skulle skadan redan varit väldigt stor, så att man inte hittar något betyder inte att skadan inte finns. Jag fick göra synfältstester, och det visar klart att jag har en synstörning i nedre halvan av högra ögat. Hennes slutsats blev att jag måste sluta med min medicin.

Det är så fruktansvärt trist. Den medicin som gjort mig frisk, som fått mig att kunna arbeta heltid igen, är också den som gör mig synskadad. Det känns jäkligt deppigt. Och jag undrar vad jag får i stället. Cellgift, kortison eller något immunsuppressivt?

Och trots ögonläkarens bedöming är jag inte helt och fullt säker på att hon har rätt. För det finns fortfarande en liten liten risk att det sitter i skallen. Men det är inget att fundera närmare över, jag har ju ännu inte fått svar på alla undersökningar jag gjort på sistone, så det är väl bara att vänta.