Gjort nu

Pratade med ADn som tyckte att jag skulle stanna kvar i april men skita i att komma hit, för så hade han gjort. Jag har inte mage till det. Velade lite till och insåg att det är lika bra är att jag accepterar det val min mage redan gjort, och talade om för chefen att "april och sen får vi se" funkar precis lika jävla illa som det gjort hittills, jag skulle inte jobba bättre och bara må sämre, så nej tack. Han var totalt iskall och tyckte att det var helt ok för honom. Och så ska jag så klart avtackas, men det blir inte nästa vecka då det är påsk, utan jag får komma hit veckan efter det. Jag som verkligen inte har NÅN koll på vad jag kommer göra, hur jag kommer må och var jag kommer vara sa nåt om att jag fick se om jag var i stan då, eller att jag skulle se till att vara i stan, minns inte riktigt - varvid han bara sa att nähå, då skiter vi i det.
Vafan? Det känns som att han bestämt sig för att jag bara är besvärlig och inte tänker bemöta mig på minsta lilla punkt.
Jag är å andra sidan medveten om att jag nog kan uppfattas exakt likadan själv just nu - men det tycker jag är lite mänskligt och förståeligt?

Det känns vare sig bättre eller sämre nu, när jag bestämt mig. Är det bra eller dåligt?