Chefen då ...

kicko 2007-03-27 16:00 (7 kommentarer)
Nu har jag - äntligen - pratat med min chef och jag vet inte vad jag ska tycka och tro riktigt.
Mest av allt får jag bilden av en jävligt stressad och pressad man som har tappat lust och ork att "dalta" (läs: ta hand om) med sina anställda. Vid ett tillfälle, när jag påpekade att det förvisso är så att jag inte kan jobba och prestera under rådande omständigheter men att jag inte är ensam om att tycka att det funkar dåligt på jobbet, sa han att han egentligen tycker att många av oss är för unga, i avsaknad av den erfarenhet som krävs för att stå ut i ett sånt här klimat som en utvecklingsarena innebär (eller KAN det möjligen vara så att folk idag inte vill gå med på samma villkor som man accepterade tidigare?) och att han skulle kunna byta ut oss mot mer senior arbetskraft vilken dag som helst - "det är sånt man har projektanställningar till" - men behåller oss av lojalitet. Han ifrågasatte även hur det kommer sig att ingen har kommit till honom och sagt att de inte trivs, om det nu är så (klimatet inbjuder kanske inte riktigt till att påpeka saker som inte funkar, om man inte samtidigt har en bra lösning på det? GUD, det är som mitt förhållande med E - kommer jag aldrig ifrån sånt?), och att det står alla fritt fram att komma in till honom (in i ordets lösaste bemärkelse eftersom karln inte har nåt kontor här, utan mest sitter på möten eller är upptagen i samtal eller telefon när han är på kontoret. Han verkar tro att han är lättillgänglig) och säga upp sig om det inte passar, för han tänker inte anpassa arbetsplatsen för att nån inte trivs.

Det finns två beställningar på jobb för april som jag kan få ta hand om - "sen får vi se". Det ena är ett par projektbeskrivningar som måste presenteras på ett pedagogiskt och lättläst sätt, och det andra är en mässa där delar av projektet ska visas upp. Mässor är roliga och involverar både trycksaker, elektroniskt presentationsmaterial och klippa+klistra.
Men jag vet inte. Jag vet inte hur jag skulle prestera under pressen "en sista chans". SKulle jag inte komma på nåt eller inte klara av att engagera mig, eller bara inte känna mig kreativ skulle jag sjunka ännu längre i självkänsla än nu och prestera ännu sämre. Samtidigt KAN det bli bra - och förvisso leda till att jag får fortsätta (skulle jag vilja?). Och de 18000 eller så jag får ut på en månad är aldrig helt fel.
Är det värt det?
Kan det bli bra?
Jag vet inte. Jag ska snacka med T som har hand om projektet och är den som är beställare. Och bestämma mig.

Hur bestämmer man sig?

Jazz

Blundar, tar ett djupt andetag och sen säger man "Nä nu jävlar" Det är ungefär som att doppa sig i sommarkallt vatten... fast här vet man inte riktigt när man har vants sig vid kallduschen.

2007-03-27 16:54:57

kicko

...fast nu jävlar Vadå?
Det är ju det som är frågan liksom. Det känns lite som att det skulle krävas lika mkt "nu jävlar" både för att fortsätta och för att tacka nej till april... så jag vet verkligen inte. Att avböja skulle kännas som att stänga en dörr, kanske, kanske inte i onödan. Att stanna skulle kunna kännas som att sätta huvudet i dörrspringan och vänta på att den KANSKE stängs... typ.

2007-03-27 17:03:15

Jazz

Dra lott? Eller jag brukar ibland bara ta ett djupt andetag, blunda, säga "NU jävlar..." och så ploppar det ut något ur munnen. Plupps säger det så har man sagt något.
Äh, jag kan inte rekommendera det. Man blir inte ett dugg klokare utav det. Man är precis lika osäker om det som pluppade ut var det rätta eller det felaktiga valet.

Kram och styrka från mig till dig

2007-03-27 17:17:46

Vicky?

Men vilken jävla skitchef! Jag kan ju själv aldrig bestämma mig, så jag kan inte rösta för att gå eller stanna. Men varrädd om dig! Den där arbetsplatsen är svårt sjuk nu! Massor av kramar!

2007-03-27 21:17:04

Paula

Usch. Välkommen till IT-världen, får jag lust att säga. Jag hoppades ju dock att man lärt sig något om hur det funkar om man bränner ut och behandlar sin viktigaste resurs illa på ett eller annat sätt. Det funkar nämligen inte. För mig låter det som en chef som är medveten om sitt tillkortakommande, men som inte vill/vågar göra något åt det (antagligen av rädsla att misslyckas ännu mer). Antingen det, eller snäva ekonomiska ramar - det ger den bästa chef kalla kårar som resulterar i klavertramp av skilda slag: idiotiska uttalanden eller idiotiska beslut...

2007-03-28 00:09:03

kicko

Paula: Jo, det är känslan jag får oxå. Och han lät ett tag under samtalet ätt uppgiven över att han tyckte att han HADE försökt bättra på klimatet men att inget han gör funkar, och han har varit under extrem ekonomisk press det här första kvartalet. Inga ursäkter, om än en förklaring. Och jag vet inte om det blir bättre. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Det KAN ju bli bättre följande månad, när jag redan nu har massor som skulle behöva göras framöver. Men jag vet inte om det är värt att ta reda på. Kanske har jag redan bestämt mig, och söker bara ett sätt att rättfärdiga valet för mig själv? I vilket fall hade jag både ont i magen och ångest över att komma hit imorse, och det kändes ju allt annat än bra...

2007-03-28 09:23:39

Anni

Häng kvar i april för en lön till, sök jobb som tusan och ta dej därifrån, tycker jag det låter som...
Tror det behövs ny chef eller nån annan stor förändring för att det gamla jobbet ska bli kul igen. Vad är oddsen för det? Värt att vänta på?

2007-03-28 10:34:37


Info
Namn
Kicki
Född
-
Hemstad
Nkp
E-post
-
Hemsida
Medlem sedan
2003-02-13
Antal texter
803
Övrigt
Valspråk

Never underestimate the power of human stupidity

Utmärkelser
  • Hypodeas jultävling 2005
  • Lövtävlingen 2006
  • Lövtävlingen 2007