Chefen då ...

Nu har jag - äntligen - pratat med min chef och jag vet inte vad jag ska tycka och tro riktigt.
Mest av allt får jag bilden av en jävligt stressad och pressad man som har tappat lust och ork att "dalta" (läs: ta hand om) med sina anställda. Vid ett tillfälle, när jag påpekade att det förvisso är så att jag inte kan jobba och prestera under rådande omständigheter men att jag inte är ensam om att tycka att det funkar dåligt på jobbet, sa han att han egentligen tycker att många av oss är för unga, i avsaknad av den erfarenhet som krävs för att stå ut i ett sånt här klimat som en utvecklingsarena innebär (eller KAN det möjligen vara så att folk idag inte vill gå med på samma villkor som man accepterade tidigare?) och att han skulle kunna byta ut oss mot mer senior arbetskraft vilken dag som helst - "det är sånt man har projektanställningar till" - men behåller oss av lojalitet. Han ifrågasatte även hur det kommer sig att ingen har kommit till honom och sagt att de inte trivs, om det nu är så (klimatet inbjuder kanske inte riktigt till att påpeka saker som inte funkar, om man inte samtidigt har en bra lösning på det? GUD, det är som mitt förhållande med E - kommer jag aldrig ifrån sånt?), och att det står alla fritt fram att komma in till honom (in i ordets lösaste bemärkelse eftersom karln inte har nåt kontor här, utan mest sitter på möten eller är upptagen i samtal eller telefon när han är på kontoret. Han verkar tro att han är lättillgänglig) och säga upp sig om det inte passar, för han tänker inte anpassa arbetsplatsen för att nån inte trivs.

Det finns två beställningar på jobb för april som jag kan få ta hand om - "sen får vi se". Det ena är ett par projektbeskrivningar som måste presenteras på ett pedagogiskt och lättläst sätt, och det andra är en mässa där delar av projektet ska visas upp. Mässor är roliga och involverar både trycksaker, elektroniskt presentationsmaterial och klippa+klistra.
Men jag vet inte. Jag vet inte hur jag skulle prestera under pressen "en sista chans". SKulle jag inte komma på nåt eller inte klara av att engagera mig, eller bara inte känna mig kreativ skulle jag sjunka ännu längre i självkänsla än nu och prestera ännu sämre. Samtidigt KAN det bli bra - och förvisso leda till att jag får fortsätta (skulle jag vilja?). Och de 18000 eller så jag får ut på en månad är aldrig helt fel.
Är det värt det?
Kan det bli bra?
Jag vet inte. Jag ska snacka med T som har hand om projektet och är den som är beställare. Och bestämma mig.

Hur bestämmer man sig?