flesh is flesh is flesh

Men åh SKIT vad less jag är på mitt jobb. Alltså inte mitt egna, inte mitt företag, men stället där jag hoppar in ibland. En sörja av små puttrande intriger och missnöje och in i det blir jag inslungad och jobbar med en chef som uppenbarligen inte gillar mig (hey, what's there not to like?) och syrliga vassa människor. Fy fan vilken skitställe, jag är så less på det nu, efter bara tre sammanhängande dagar. Tur att jag inte är fast anställd för då hade jag brakat in i väggen för länge sedan.
Nu fröjdas jag åt att jag inte jobbar mer förrän nästa torsdag, halleluja! I morgon ska jag vara med mina barn som jag nu inte har träffat på två dagar, vi ska åka och köpa söta vårskor åt dem. Och sen ska jag hata mitt jobb lite mer. Mitt jobb som jag i grunden är bra på, jag är snabb som en vessla och uppmärksam på minsta stavfel och dubbla mellanslag och younameit, fast det är det ingen som märker.

Syrlighet är det värsta jag vet. Alltså från folk som man bara jobbar med och ska vara trevlig mot. En syrlig make då och då får man väl ta och han får ta en syrlig fru men man ska väl slippa syrlighet på jobbet? Syrlighet är dåååååligt. Och nu har jag skrivit och uttalat ordet syrlig så många gånger att det plötsligt ser väldigt märkligt ut.

I bilen lyssnar jag på det ganska ruttna programmet Vaken, men musiken är oftast otippad och bra. Idag var det Mind Games. John Lennon. Och Peter, Bjorn och Johns senaste låt.

Yeah well. Nu borde jag sova. Sova och hata jobbet i sömnen.