Sinister betyder vänster

Country life.
Igår natt när jag for hem genom skogen mötte jag en enormt snygg Volvo 142:a. Det hann jag se fast det var mörkt. Den var turkos, eller möjligtvis grön. I morse när vi for genom byn såg jag två döda rävar som hängde på ett garage. Varför man hänger upp dem på garaget vet jag inte. Man äter ju inte räv så det kan inte handla om att möra dem. Hänger man dem för att skrämma bort andra rävar? Jag vet inte.

Häromdagen när jag lagade mat plingade det på dörren, min femåring sprang och öppnade, på farstubron stod min man med en kalv i famnen, "värm mjölk fort" och jag rusade in och värmde mjölk i mikron och fixade fram en liten spruta och gav till honom. Sen satt han på bron med kalven framför sig och försökte få i den mjölk. Den var trött, hängig, döende. Mjölk med den lilla matningssprutan, till för just kor och kalvar, men det mesta rann ut igen. Kalven kissade där den låg på bron. Det såg sorgligt ut. Och så gick jag in och gjorde vätskeersättning istället. Vatten och socker och salt. Det hjälpte ju inte det heller. Min man bar iväg kalven, in i lagården, värmde upp och försökte med mer mjölk.
Inte hjälpte det. Förstås. Och tolv timmar senare var kalven död. Men det är bara till att samla ihop sig och jobba på. Livet fortgår.

Hemma hos våra vänner tidigare idag hörde jag, där jag satt på bottenvåningen, genom taket min femåring som i en mikrofon sjöng "Ta mig tusen dagar härifrån" och det var hjärtknipande och klockrent.

I morgon åker vi elva mil med två bilar för att sälja den ena. Vi försöker tunna ut maskinparken. Nästa grej är att försöka få min man att renovera upp sin gamla PV så att han kan cruisa anständigt med sin familj i sommar. Jag lovar att vi tar på oss femtitalskläder allihop.

Ett sorgset stråk över alltihop. Och jag känner mig mer rotlös än någonsin.