i saw your face

I dag står jag i duschen. Lilla killen kommer in, ställer sig framför duschen, putar med underläppen och säger "jag vill duuuuscha med dig mamma...." och så ser han hjälplös och sur ut. In efter honom dundrar storebror i något annat ärende men jag ber "kan du hjälpa honom att ta av sig glasögonen?" och så gör han det, och lägger dem på handfatet.
"Och tröjan?"
och storebror drar tag i nederdelen på t-shirten och lillebror gör armarna-uppåt-sträck och blir tröjbefriad och så säger storebror "byxorna också?" och jag nickar och han drar av honom byxorna, drar upp blöjflärparna, av med blöjan och så var det klart. Och under tiden står den gråtmilda mamman i duschen och hickar och ler på ett gråtigt vis, för det var så oändligt fint och rart! Svårt att förmedla men otroligt rörande att se på. Den fina stora storebrorsan som helt självklart hjälper lillebror med kläderna.
Vanligtvis slåss de. Vanligtvis kan storebror flyga på lillebror helt utan anledning, helt oprovocerat. Därför värmer det mig extra extra mycket.
Och sen kliver lillgossen in i duschen och står intill mig med en arm lindad kring mitt ben och så duschar vi ihop.

Och sen är det grova vårkänslor så conversen åker på och vantarna stannar i byrålådan.
På P3 hör jag en tjugofemårig tjej som aldrig hört orden streber och slacker. Det förvånar mig lite.
I stan köper jag delar till träjärnvägen, billiga brio-kopior på ÖB, tåget är vår favoritleksak nu här hemma eftersom femåringen fick ett elektriskt lok i födelsedagspresent. Då slipper man själv sitta och dra runt tåget. Tufftuff.

I dag känner jag mig foxy. Det är tacksamt. Oftast kommer det i tvådagarsperioder. Eller nästan jämt. Två dagar jätteful, två dagar foxy.
Igår kände jag mig också foxy. Det innebär att jag kommer att känna mig fet och ful i morgon. Jag ska gömma mig bakom stor halsduk och feta solglasögon och åka till något fint ställe med min familj. Hoppas jag.

Och på väg hem mitt i natten älskar jag James Blunt och sjunger med högt. Sen är det DIO men dem älskar jag inte.