Inte bra, inte alls bra

Om man vecka efter vecka mår uselt av hur ens hem ser ut men ändå inte orkar ta tag i något annat än det mest kritiska, är man kanske inne i en depression då? Jag börjar undra. Varje helg likadant, i alla fall om jag är ensam hemma. Jag sover till 13-tiden, går upp, slår på datorn, käkar frukost framför datorn. Kollar på tv, orkar ingenting såvida ingen ringer och frågar om jag vill hitta på något, då brukar jag lyckas ta mig ut.

Idag gav jag mig fan på att jag åtminstone skulle få något litet gjort. Så nu har jag diskat, torkat av bord och bänkar i köket, dammsugit, gått ut med soporna som luktade illa, och sedan skurat golvet. Helt otroligt. Men vardagsrummet ser fördjävligt ut, och nu sitter jag vid datorn igen. Övervåningen ska vi inte tala om.

Allt kaos beror till stor del på fuktskadorna vi har haft under vintern. Ett rum är tömt och står med uppbruten vägg och väntar bara på att det ska komma nytt regnväder så vi kan vara hyfsat säkra på att det håller tätt. All skit, kartonger och kassar, står i arbetsrummet, som vi således inte heller kan färdigställa. Kaos. Och på verandan är väggarna uppbrutna, och alla mina hundratals växter utburna och placerade på lämpliga eller olämpliga ställen i vardagsrummet / matsalen. Och fläkten som står där inne för att torka ut luktar illa, drar fruktansvärt mycket ström och låter som ett vattenkraftverk. Ungefär.

Solen skiner ute och ändå orkar jag varken fortsätta med städningen eller ta mig utomhus. Det är inte bra det här. Och som så många gånger tidigare undrar jag om det inte skulle hjälpa om jag bara började äta antidepressiva igen. Men jag vet ju egentligen att jag inte borde behöva det.