I was born upon the tide

Idag tittar jag på supergruppen Highway Men (Willie Nelson, Johnny Cash, Kris Kristofferson, Waylon Jennings) när de sjunger "Hihway Man". Kolla här! Det är magnifikt. Titta bara på Willie Nelsons ögon där i början. Man blir nästan kär i farbrorn. Underbart - fyra giganter som älskas av publiken. Det blir så självklart. Och här sitter jag och lipar för att det är så fint, så stort. Och om någon vid det här ögonblicket skulle avkräva mig ett val för resten av livet; pop eller country, så skulle jag ställa mig upp och skrika COUNTRY!

Igår jobbade jag och det var med en jämnårig kille som chef och det var så KUL och bra. Alltså jag är inte åldersfixerad men jag jobbar vanligtvis mest med femtioåringar och det kan vara bra men det var skönt att jobba med någon med samma referenser. Samma humor. Vi satt i samma rum och hämtade kaffe åt varandra och åt ihop och skämtade hela tiden och pratade allvar i bland, blabla, poängen är att vi aldrig mer kommer att jobba ihop och det känns ökentrist. Äsch, jag har för lätt att fästa mig vid människor.

Nu måste jag slå på stora trumman och säga till alla att min DIET börjar idag, eller diet och diet, jag ska fanimej sluta med sockret igen, på riktigt och om jag skriver om det här kanske det känns svårare att bryta det. Jo.