sagolaaaand + ny tårta

Och så ligger jag på soffan i gästrummet/kontoret med den rosa fondväggen, i hörnet under snedtaket, ett ställe med good karma. Glor ut genom fönstret och i en gammal ELLE, växelvis. Och så tänker jag på saker som är viktiga, som smäller till i magen. Pow. Som när Magnus Carlsson sjunger frasen "sagoland, nånstans-ligger-du-väl-som-en-utsträckt-hand", i ett enda legato. Det är viktigt. Och fint. Jag vet att såna saker tycks betydelselösa för somliga. För de flesta, rentav. Men när Magnus sjunger så - då vill jag krypa in i hans famn.

Och så har vi Rufus Wainwright - jag har inte lyssnat så mycket så jag reserverar mig för feltolkningar - men han sjunger ju så SLAPPT. Och jag gillar det! För att likna det vid något, det är som en dansare som tar några övningssteg innan själva uppvisningen börjar, eller till och med innan själva träningen börjar. I grå huvtröja och med några hastiga nackknyckar, och sen några slarviga steg. Så känns Wainwright. Som om han sjunger upp sig hastigt och slappt med en cigg i munnen. släpiga slappa stavelser. Det är också fint.

I dag tog jag fina nya bilen till konsum och köpte massor av godis. Jag kände mig nödgad att berätta för konsumkillen att jag INTE skulle äta upp allt själv. gah, som om han skulle bry sig jättemycket. Dessutom köpte jag filmer - Jackie Brown och Sleepy hollow.
Ändå är jag mest sugen på att se This Life.

Sen åkte jag hem och drack hetsigt två koppar kaffe och åt en burk makrill i tomatsås och sen lite godis och sen slängde jag i ett par nävar hallonbåtar i en kastrull och smälte dem, sen bredde jag ut geggan på ett bakplåtspapper. Jag behövde ju röda rutor till rymdrakettårtan, jag kände för att modifiera söndagens tårtutseende, och alla rymdraketer - i alla fall tecknade, som i Tintin - har ju röda rutor. Därför var jag tvungen att tillverka egna. Yeah.

Det är vad jag har gjort i dag. Och firat den goda glada femåringen förstås. Nu är jag lika trött som han var när han slocknade för kvällen.