Smeagol

* Ibland när jag går upp för trappan så använder jag både händer och fötter, alltså går som en apa, och så låtsas jag att jag är Gollum, jag försöker se lite elak och krum ut samtidigt. Det har ingen tidigare vetat och jag har nog inte ens kunnat formulera det, men det slog mig idag. Jag gör det ofta.

* När jag är nervös/fokuserad biter jag på insidan av läppen. Tugg, tugg, och så blöder det och sen blir det sår. Men det är härligt så länge det varar.

* Jag har köpt en fantastisk grej från L'oreal, det är en slags concealer/highlighter, en budgetvariant av Yves Saint Laurent's "touche eclat". Den är perfekt och jag tar imaginära "före/efter"bilder på mig själv genom att stirra på mig i spegeln före och efter applicering. Fantastiskt.

Imorgon fyller min äldste son fem år. I dag vid maten pratade han om någon superhjälte som heter Avatar (?), det är en tjej på dagis som i sin tur har sett det på tv, och så hade superhjälten någon sidekick som hette Socka, och jag hängde inte med alls men lillpojken fyllde i "Socka har en SNOPP!" och sen igen "Snockan har en sopp!" (han sa så) och sen kom storekillen på att istället för att säga "ursäkta" när man råkar rapa ska man säga "snoppsocka". Vi simulerade några rapar, bara för att få chansen att säga detta nya ord. Jaja, tråkigt har man aldrig. Nästan. Efter maten tog jag med mig min kaffelatte in i badrummet och så badade grabbarna och jag satt bredvid och sörplade kaffe och gav lillpojken några små klunkar och
sen mös vi framför tv:n.

Och jag undrar hur jag är, som mamma menar jag, jag vet ju att min son kommer att ha tydliga och klara minnen från sin femårsperiod, och kommer han bara att minnas det dåliga? När jag får fräna rösten och är sur, eller kanske något fint också? Hur jag satt och viftade med småflaggor idag, vid badet, för att heja på? Han hade ritat en teckning och klistrat dit guldstjärnor och tejpat fast en svensk, en schweizisk och en engelsk flagga (svenska flaggan för mig, schweiziska för Pocks och engelska för londonvännen, han har full koll men säger "Sverige är lättast att säga, eller hur mamma"), han skulle heja på oss alla tre om vi någon gång ska mötas i någon gren, och så fick jag vifta med hela teckningen när han dök med sitt cyklop i badkaret.

Kommer han att minnas det? Eller hur jag smörjer in honom efter badet och småpratar och gosar framför tv:n och sjunger ihop med honom? Vi sjunger stämmor jättefint på "tusen dagar härifrån", gossen och jag, och ibland byter han till "snälla ta mig fyra dagar härifrån", han kan mest själva refrängen men där klämmer han i som tusan och våra röster går fint ihop.

Killen bär upp sin nya rosa tröja med en haj på som en gud. Idag sa han "inser du att min plan är bäst mamma?" när vi pratade om huruvida han ska gå på dagis i morgon eller inte.
Bänglig och bråkig, ombytlig och rastlös, ängslig och tankfull. Energisk som en elvisp ibland, bekväm och lat ibland. Och han fyller mitt hjärta. Ibland när jag tittar på honom är det nära att sprängas av all kärlek.

I kväll somnade han ihopkrupen mot mig, medan jag sjöng "I don't sleep well" och han snarkade eftersom han är snorig och jag höll min hand mot hans bröst där hans lilla hjärta pickade på. Näsan begravde jag i hans nytvättade lockiga hår.

Nu ska jag fortsätta att slå in paket, eller i alla fall sympatipresenterna som lillebror ska få. De andra är redan klara. Och så ska jag gå och sova så att jag orkar gå upp och steka ljuvliga amerikanska pannkakor till femåringen i morgon.