Meh meh meh

I dag känner jag mig tjock, låter barnen se på ohejdat mycket film, lagar falukorv och ägg till lunch, och nervösar mig.
Nervös är jag för att jag har skickat iväg min artikel till min chefredaktör och jag blir så här varje gång; spynervös, helt övertygad om min egen icke-förträfflighet, tvärsäker på att det kommer att bli sågat. VARJE GÅNG, säger jag. Usch usch usch. Nu sitter jag här och är nervös och trycker på "skicka/ta emot" en gång i minuten. Väntandes på min dom.

Leker konstigt fashion victim under tiden, i min nya grå empireklänning som är värsta mysiga hemmaplaget, svarta leggings, grå tubsockor (jag stal min mans), svart kofta. Min kappa var borta så jag tog på mig tajta sjuttitalsskinnjackan och virade svart halsduk runt halsen, drog på mig en svart mössa med en döskalle på och satte på vinterkängorna. Sen tog jag sparken till brevlådan. Mycket lager-på-lager-stuk, och totalt enhetlig färgskala: svart och grått.
Kallt blev det om fingrarna.

När jag känner mig tjock och ful tröstar jag mig lite med mina barns kommentarer. Snart-femåringen sa igår "mamma du har verkligen fina bröst" och senare på kvällen helt spontant "jag tycker att det är snyggt med tjocka skinkor, jag vill ha lika tjocka som du när jag blir stor". Eh.
och lillkorven, igår på tåget, drog isär min kappa och utbrast förtjust "tuttorna! jag hittade dom! Hurra!". Naturligtvis förpackade i både bh och tröja men det räckte visst.
Nu berättar jag för mycket igen. Jag som bara försöker bli vän med min kropp.

Och så eldar jag efter mycket möda i vedspisen och kakelugnen. Svårtänt idag. Mögeldoftande ved och segt drag. You take notes.