tell me

Oj vad du är hård mot dig själv. Börja där!

2007-01-23 18:02:09

tja, får du veta så tala om det!

2007-01-23 18:22:58

Men du Corn. Mejlar.

2007-01-23 19:42:03

Jag relaterar! Men plockar faktiskt upp mig allt snabbare, vart efter åren går. (här kanske jag fick valuta för terapipengarna?)

2007-01-23 21:06:23

Relaterar (också) och tycker (också) att det blir lite lättare med åren. Jag brukar försöka se igenom min egen reaktion, precis som du gör. Och så försöker jag att se mig själv utifrån, att ha samma förlåtande blick riktad mot mig själv som jag skulle ha mot andra. Men jag håller med, det är inte lätt.

2007-01-23 22:03:27

jag tänker att du borde vara stolt över att du faktiskt vågar prestera och visa upp! tänk så många som känner olust inför kritik och aldrig vågar försöka ens. det här känns som en töntkommentar från mig, men jag menar det mer som att jag tycker du är modig som vågar satsa!

2007-01-23 22:26:38

Det är svårt att försöka ge råd till någon man inte känner men vill iaf delge dig några synpunkter utifrån min erfarenhet. Först och främst är jag övertygad om att det är viktigt att inte använda ordet kritik. Det klingar väldigt negativt och jag använder det aldrig i min roll som coach. Bara ordet i sig får många att känna obehag, misslyckande och förtvivlan. Jag talar bara om feedback när jag vill nå fram till någon, vare sig det gäller något positivt eller konstruktivt. En annan sak som också är viktigt är att den som ger feedback kan ge den på ett bra sätt. (Här låter det ju iofs som om personen i fråga gjort det.) Det finns fyra grundpelare som ska finnas med när man ger feedback och det är; varför, exempel, vad och accept.
Grunden för att du ska kunna ta emot och lära dig av feedbacken ligger alltså främst hos givaren. När det sedan kommer till att handskas med feedbacken finns det en hel del knep att ta till. För det första, feedbacken är aldrig till för att skada utan enbart för att hjälpa och för att utveckla en människa vidare. Man kan se det som att om man aldrig fick någon feedback så skulle man antagligen stanna upp och inte utvecklas speciellt mycket. Man kan alltså försöka se feedbacken som utbildning och som du säkert redan vet så är utbildning lika med utveckling. För det andra så kan man sätta sig ner och skriva ner den feedbacken man fick på papper. Börja med det konstruktiva, vad fick du veta? Hur kan du göra annorlunda? Vilka effekter skulle det få? Vad kan jag lära mig av detta? Hur kan jag använda detta vid ett senare tillfälle? När du bearbetar feedbacken du fått så är det lättare att se det med icke föraktfulla ögon, inte nervärdera sig själv och faktiskt inse att det inte är så farligt, bara utvecklande. När man gjort detta ska man även göra samma sak med den positiva feedbacken som man fick för den är minst lika viktig! Man har en tendens att bara lyssna och ta åt sig av det konstruktiva och då hamnar det positiva lätt i skymundan vilket är fel! Fokusera på det positiva och tillåt dig utvecklas av det konstruktiva!
Förlåt om jag tog upp så mycket plats men jag blir lite ledsen när man har det jobbigt att ta konstruktiv feedback för den är, tro det eller ej, en stor hjälp hela livet. Det gäller bara att inse det och själv försöka att se det på det sättet!
Lycka till!

2007-01-24 08:43:52

Lovisa, jättebra och klokt det du skriver. Det är bara svårt att tänka så logiskt när man är full av känslor och precis fått höra det där som man kanske vet att man borde ta till sej, men inte riktigt vill se just då...

2007-01-24 08:51:44