Och början på det nya

Ensam igen. Min "lånade" familj har åkt hem igen och friden (och tråkigheten) sänker sej över lägenheten. Plockar undan, städar undan känslorna samtidigt som jag ställer tillbaka allt till vanliga platser. Antar att jag söker balans på nåt sätt, eller kanske bara behöver göra nåt så jag inte deppar ihop. Det är alltid jobbigt att bli själv igen när jag vant mej vid sällskap.

Petar i mej en halvhjärtat frunch - magen står fortfarande i åtta hörn efter kalaset igår kväll. Det var stor fest hemma hos bästisen. Trerätters brakmiddag med diverse drycker därtill, och en efterrätt som jag kunde frossat ihjäl mej på! Chokladmoussetårta med fruktsallad och vit chokladsås. Oj oj!

Det var mina bästa vänner med respektive och så en ny tjej som är ihop med bästisens mans fd svåger. Hon hade med sig sin dotter, en liten tjej på ca 6 år, som jag aldrig träffat förut, men lilla tösen hon tydde sej till mej. Kröp upp i mitt knä när vi tittade på Grevinnan och betjänten och fnissade förtjust varje gång han snubblade på tigerhuvudet.

Sen skålade vi i champagne framför "Ring klocka ring" och sen började Dracula på TV. Jag satt där med lilltösen i knät och undrade om hon verkligen skulle titta på sånt? Försökte förklara när hon frågade, försökte säja att det inte är på riktigt utan bara en konstig saga för vuxna... Samtidigt när föräldrarna inte reagerar, vad ska man göra? Det var ju inte min sak att lägga mej i hur dom uppfostrar sina barn, vad dom tillåter. Fast hade hon varit min då hade jag gått iväg och gjort nåt annat, eller stängt av TVn. Är det bara jag som är hönsmamma? Barn idag ser väl så mycket att dom blir avtrubbade. Jag växte ju upp under en helt annan tid. Det kanske bara är naivt att tro att man kan skydda dom och censurera.