tear my lungs out

att vara en god bondhustru innebär också att gå ut på vägen och vifta åt stora lastbilen som kommer för att hämta kroppen efter Titti, kon som dog. Det innebär att man hoppar upp på stegen till lastbilshytten och håller i sig när den skäggige chauffören svänger in på gården enligt ens instruktioner, och därefter hoppar man av och går fram till kroppen som ligger under en presenning och pekar vart chauffören ska köra. Sen ska man småprata och svälja hårt och titta bort när han drar bort presenningen. Och absolut absolut ska man titta bort när den där krananordningen lyfter upp Tittis kropp och släpper ner henne i en slags container på lastbilsflaket. På DESTRUKTIONSBILEN, för så heter det.

Så är det. Jobbigt jobbigt jobbigt. Det är naturligt och fint på landet, visst, men nu är jag så less på döda djur, lervälling, och KÖTT KÖTT KÖTT. Jag är vuxen och jag ska vara korrekt och bra och stenhård men det hjälper inte, jag vill bara störtlipa och slänga smågrus efter lastbilen när den sen åker sin väg.

Nu blev jag akutinringd till ett kvällspass på tidningen så jag tar på mig min nya tröja och far iväg, med gråten i halsen.