pretty one

200 meter bort bor en av mina bästa vänner. Min allra bästa vän här i trakten, och jag återkommer till det då och då men det är så stort, så fint: hade jag inte lärt känna henne, då för fem år sen, hade mitt liv här inte alls varit lika bra. Vi har visst ganska mycket vänner och bekanta häromkring, men en förtrogen vän som man kan träffa ganska ofta är ju guld.
200 meter! Fast jag bor på landet mitt i en liten pluttig by har jag en så fantastisk vän så nära. Hon ringer och ber mig komma på glögg/te/whatever och jag knallar dit under gatlampornas sken och med reflexen dinglandes från handen.
I början var det mest att vi pratade om barn och åkte till stan ihop. Vi har inte varit kramas-varje-gång-vi-ses-tjejer, vi har inte pratat OM OSS men nu börjar det mer och mer bli att vi tydligt visar vad den andra betyder. Det låter fånigt. I know. Vi är jätte-jätte-olika men trivs SÅ bra ihop. Jag kan andas om precis vad som helst till henne och jag VET att jag kan lita på henne till hundra procent. Det känns som en fristad att gå dit och bara berätta allt om allt. Åh, så fint.

Efter den rara drapan ska jag gå över gården och se om min svärmor är pigg på kaffe och prat. Japp. Vi bor på landet.