Jo, det är så att med varje ny årstid så känner mitt känslominne av hur det var För Ett År Sedan. Ungefär som luktminnet; vädret, årstiden, får mig att minnas hur det var sist.
Och följaktligen har jag ramlat tillbaka till förra vintern ikväll.
När jag ser ut genom fönstret på det vita och gnistrande kalla minns jag bara min promenad till akutmottagningen. Det var mitt bottenläge. Jag minns det och framför allt KÄNNER jag det.
Jag vill inte vara där, det var vidrigt där.
Och jag ringer den jag inte borde ringa. Den jag skulle ha ringt för en månad sedan men som jag inte borde ringa nu. Men jag gör det ändå.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Jag vet inte. Jag svävar omkring här. Jag är vilse.