Jag är trött och mår inget vidare idag. Ledsen och nedstämd - övriga veckan har varit helt ok faktiskt. Vardag är skönt på det sättet, den tuggar liksom bara på och hindrar en från att tänka för mycket.
Men idag har hopplösheten tagit ett nytt grepp om mig, och jag blir ledsen när jag tänker att andra verkar bry sig mer om mig än vad jag gör själv.
Hur kan det vara så svårt att bara vara rädd om sig?