Istället för ostkrokar

Det är inte så dåligt hela tiden. Jobbet är rätt roligt igen, men jag kommer sakna filmgänget och tekniktöntarna som flyttar till nya lokaler nästa vecka. Teknikbossen för att han är en jäkligt vettig kille som dessutom är rolig att slänga käft med, producenten för att han visserligen kan vara jävligt jobbig med sitt ADHD-beteende men ändå är en bra människa som alltid är glad och för det mesta snäll mot mig (han har däremot lite dålig fingertoppskänsla för när han ska hålla käften men jag börjar lära mig att sätta gränser mot honom). Halvtids-resursen på filmsidan kommer jag sakna för att han är så söt och lugn, och alltid villig att snacka kameror med mig. De andra tekniknissarna struntar jag rätt fett i, de får jobba var de vill. Men jag blir lite ledsen när folk som får mig att le om dagarna inte längre kommer sitta i samma lokaler som jag.

De kvarvarande tre råttorna är friska och söta, och om fem veckor kommer det förhoppningsvis tillskott i form av en bäbis som föddes förra veckan. Jag ska iväg och fota dem nästa helg tror jag.

Jag har nån slags grundläggande tillit till att jag så småningom kommer nån fram till en punkt där jag fattar rätt beslut om vad jag vill med mitt liv. Jag har varit rädd att förlora självrespekten på vägen dit, men jag vet att jag gör det bästa jag kan. Det går inte alltid fort, och kanske inte ens åt rätt håll alla gånger, men jag kommer dit i sinom tid. Och varken vägen eller tiden dit är bortkastad, eftersom jag hela tiden, både vaken och sovande, bearbetar och jobbar för fullt med att hantera tillvaron.
Men jag vill gömma mig, jag vill stänga av.
Fan vad jag vill.

Jag skulle så gärna vilja se världen i svart och vitt, gott och ont. Jag skulle vilja unna mig att hänfalla till självömkan och skuldbelägga andra. Den världssynen har alltid lockat, men jag är allt för medveten om att världen HAR grå nyanser för att verkligen anamma den.
Det innebär inte att den inte tilltalar mig. Just nu känner jag att jag gjort rätt i att välja bort människor i min närhet som väljer att bortse från gråskalorna. De skulle få mig att göra detsamma.

Jag antar att det är ytterligare ett utfall av min fantastiska ovilja att välja bort saker. Inte ens de förbannade gråskalorna kan jag välja bort!

Äfan, jag tror minsann jag går till centrum och handlar ostkrokar ändå! =)