Ch-ch-ch-ch-ch-cherry bomb

Idag var jag på studiebesök, jag var där själv utan min grupp, men blev ihoptussad med inplanerat studiebesök från en annan kommun. Och det verkar vara ett så BRA företag! Jag VILL VILL VILL vara där. Totalt okonventionellt på alla vis.

De har dessvärre inga tjänster som behöver tillsättas just nu, men alltihop började ju med att jag skrev ihop en intresseanmälan om att jobba där varpå jag blev inbjuden till studiebesöket. Jag känner en kille på företaget men det skrev jag inget om - men tydligen får alla på företaget läsa ansökningsbrev så killen ifråga hade sagt till chefen att han kände mig - och att jag är bra. Hahah. Och ytterligare en tjej som jag har träffat EN gång hade sagt att jag är bra. Hahah igen.

Intressant: den här killen är en ganska ny bekant till mig. Jag gillar honom jättemycket men känner honom inte särskilt väl. Men i en klunga av trettio okända personer, de andra studiebesökarna, dök han plötsligt upp, på väg förbi. och vilken skön och behaglig känsla det är, att i ett hav av okända ansikten se någon man känner igen! Det kändes sådär fint och tryggt och jag sken nog upp en aning.

När resten av gruppen hade gått hem fick jag stanna kvar och prata lite med superbossen. Jag vet inte, men jag tror att han gillade mig. Jag hoppas! Jag VILL ju. Det finns ju inga tjänster men han verkade intresserad av att få in mig på ett hörn ändå, någon kortare projektanställning eller så, till att börja med. Men... det blir väl inget.

Efter samtalet gick jag och hälsade på min nybekanting, där han satt på sitt kontor, barfota, och lyssnade på musik. Sweet.
Vi pratade om barnen och resor och England och skärmsläckare.

Sen åkte jag tillbaka till stan för att köpa gummistövlar. Jag åt världens märkligaste lunch: en banan plus seg fruktkola. Jag tycker att fruktsmakande godis är ganska menlöst, men med ett stort undantag: Cherry flavor! Artificiell körsbärssmak, det går jag igång på. Från Lidl såklart.

Verkligheten har kommit hit och knackat mig på axeln; snart är kursen slut och AF vill helst att man har en praktik eller ett jobb eller whatever när kursen är slut. Känns jobbigt och knäckande, det FINNS ju inga jobb! Eller jag får åtminstone inga, trots att jag är så bra.
Och nu har vi eget arbete i några dagar, vi ska göra tre INTERVJUER med olika företag, jag skäms redan på förhand, usch vad jobbigt.

Och min fyraåring är lite besviken på mig efter en mardröm han hade i natt: en stor jätte sprang efter honom, men han ville inte äta honom utan tänkte bara slicka på honom. Farmor hade fyraåringen på ryggen och sprang, men hon sprang ju så sakta. "Och du, du bara STOD där!" avslutar han sen helt anklagande. Jag tänker att det är symboliskt och betyder att hans farmor tar mycket bättre hand om honom än jag. Usch.

Fast igår, när vi lekte kulstötning med gamla bocciaklot, och jag kastade långt, sa han "wow! Du kastade JÄTTELÅNGT! ser du mamma, det är som ett jubel ovanför mitt huvud!"