the memories of me

just nu är jag på dåligt humör men dagen i övrigt har det varit bra. Det började med soft kubbspel i parken i stan, min familj var med och agerade publik. Min man har fått cheap monday-basketdojjor och i dag såg han ut som Johnny Knoxville. Det vill säga snygg. Fast han hade samma farhågor som jag när jag skaffade likadana skor; "ser jag inte ut som lasse kronér då?" på ett ängsligt sätt. Hahahaha fat chance.
Efter kubb åkte vi och fixade pass på polisstationen. Och sen trist lunch på McD. Hem, fika hos svärföräldrarna, sen drog min man iväg för att jobba.
Barnen och jag var på tomten, de lekte för sig själv och jag lekte med en fotboll, sparkade och kickade och grejade. Sen övade mr 4-year-old och jag på volleybollslag och att helt enkelt kasta/ta emot boll. Oväntat roligt.

Sen åkte jag till konsum, mest för att handla vaniljsås eftersom min man har haft cravings efter äppelpaj en hel vecka, "fredagsmys!" tänkte jag och köpte det som behövdes. Och så hem och fixade fin mat och sådär men då kom han hem jäääätteseeeeent eftersom han hade jobbat hos en annan bonde som ska bjuda på kaffe även om han bara har jobbat där i en timme, och kaffet tar alltid över en timme och de bara sitter där och öscher och öscher. (uttalas med ett tjockt "ch" som i choklad, betyder tjatar och tjatar)
Och när han kom hem hade vi ätit upp middagen och klockan var sen och GUUUD vad jag låter småaktig nu. Men ja, det är ju inte direkt första gången det händer. Bläää. Sura sura dumfrun. Hatar alla öschgubbar som ska dricka kaffe. Småaktig småaktig. Jaja, det skiter jag i.
Jag och barnen åt alltså mysig-fredags-middag utan en viktig komponent - pappan. Det har hänt många gånger förr och det hänger ju inte på dödsviktiga saker som förrymda kor/trasiga maskiner utan oftast just två saker: kaffe och tjat.

Fattar inte varför det störde mig så i dag, jag har ju slutat störa mig på såna småsaker. Men idag så blev jag sur. Jaja, man måste väl få sina återfall.

Jag kan också prata - mycket - men sånt där trivialt och meningslöst småprat gör mig galen och rastlös. Den fina egenskapen har jag efter min morfar, det är alldeles tydligt.

En till sur sak är att Cheap Monday-tröjan jag beställde är jättesnygg förutom en sak: skitfula överdimensionerade holkärmar, de flaxar när man går och jag ser helt oproportionell ut. Jag orkar inte skicka tillbaka dem utan tänker put them on hold tills jag kommer till småland så att min morsa får tråckla ihop ärmarna lite grann.

Och så angstar jag över miljön också. (Jo, det är sant!)

OCH över molet i magen. Jag hoppas att det är en plain ägglossning och - VID GUD - ingen embryobildning. Det låter drygt och jag disclaimar tusen gånger om till alla som vill men inte kan - men jag VILL VILL VILL inte ha barn nu, mina två fina fina räcker bra, jag vill inte vara gravid igen. Det skulle ta kål på min relation, det skulle ta knäcken på min kropp och hela jag skulle klappa ihop.

Men en bra saK. I've got a friend. En sjukt bra friendo, bara ett par hundra meter härifrån, och hon är fin och bra och lyssnar på allt och håller det för sig själv. Imorgon tar hon och jag tåget till en lite större stad och shoppar järnet. Hela dagen.