Okej, i dag är saker och ting lite bättre, men nu är jag alldeles nervös och utmattad på en gång av allt som har hänt och kommer att hända.
Först har jag varit hos arbetsförmedlingen och huxflux skrev jag in mig på någon kurs, två månader, jag MÅSTE ju eftersom a-kassedagarna nästan är slut. Den lät bra, personlig utveckling yada-yada, det andra alternativet var "arb-IT" med bland annat: "Lär dig kommunicera med e-post". HAHAHAHA jag har kommunicerat med e-post dagligen i typ åtta år så det känns lite... onödigt. Personlig utveckling är bättre. Sen ska jag göra ett frilansjobb nere i Göteborg nu, jag har just pratat i telefon med intervjuobjektet, chefreddan på tidningen, sms:at en kompis om sovplats, bokat biljetter på sj.se, haft hjärtklappning och provat mina nya skor samt oroat mig för om min lilla digitalkamera duger - nåja, det har den ju gjort förut.
Ja, vi har ju flängt på stan i jakt på kostym åt min vackra man, han är SÅ snygg i slimmade svarta brallor och så fin svart väst utanpå vit skjorta, nu är det bara kavajen som saknas. Jag lämnade tillbaka min lilla miniväska, den var ju svart, och så köpte jag skor istället: cremevita, täckt tå, lite vass sådär, och höga klackar. Skinn. Jo, men de var tjusiga. Och så en tjusig tunnvirkad/stickad/vävd sjal som var vit fast med en svag grön ton i.
Nu vill jag ha en fjantig cremefärgad kuvertväska istället. Eller så klämmer jag ner mobil och plånbok och astmaspray i urringningen istället, det vore väl fint och uppseendeväckande?
Allt känns spännande och kul men nästan FÖR mycket! Jag gillar ju verkligen inte att prata i tfn, men i dag har jag ringt flera affärsrelaterade samtal och klarat det galant men jag blir fanimej trött efteråt. Puh! Barnen kommer att gå längre dagar på dagis, det blir min man ensam som får skola in lillpojken, ovant med hela dagar för mig, den forna hemmamamman, men kul kul! Tror jag.
Och så måste jag ringa argbiggan på a-kassan och förklara att mitt före detta jobb inte har möjlighet att skriva ut arbetsgivarintyg innan lönerna osv är avklarade för månaden, jag måste alltså få uppskov, men det kan jag bergis tro att surskallen inte vill gå med på i första taget. Huuuh. Man har också alltid skitkort tid på sig att skicka in intyg.
Jaja, jag har sett Walk The Line också och blev väl som alla andra berörd och glad och tårögd. Joaquin Phoenix Är verkligen en goding och Reese Witherspoon är skitduktig, tycker jag.