ego ego EGO

Jag tänker och tänker, jag gör nästan inget annat än tänker. Tänker på mig själv, på mitt liv, på framtiden, och det snurrar runt runt. Min rastlösa ådra sväller och gör mig orolig och missnöjd. Jag vill bara att något kul ska hända, något bra, jag vill att alla ska vara glada och må bra, jag vill att jag och alla runtom mig ska sprudla av positivism och superlativ. Kom igen nu.
Jag vill känna mig vacker, fulländad, älskad, sådär ÄLSKAD som en drömprinsessa, det är min banala dröm, jag känner mig svulten, hungrig, jag slår upp fönster ut mot svala augustinätter som äntligen börjar bli mörka, jag tänker, tänker tänker, längtar efter något. Jag känner mig ensam fast jag inte är det, jag känner mig blasé och ego, ja, världens största bekräftelsenarkoman, febriga tankar rusar genom mitt huvud.

Karin Boye is my home girl:
I rörelse

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr."

Men okej, lyssna, det går över, jag vet, kom september med dina svala dagar, allt kommer att bli bra. Såja, såja. Rastlösheten kommer åter att fjättras, nånstans vid det kladdiga köksgolvet som stundom ter sig så charmigt; dock inte nu. Men sen.