Varning! Varning! Nu tänker jag prata om mina barn. I dag har jag varit själv med dem hela dagen och vi har haft det bra, vi tog en liten cykeltur till ett stort grönsaksland där vi plockade kasserade squashar (sådana som är för fula och stora för att säljas). Sen hem igen, slöade bakom svärföräldrarnas stora hus där det finns både skugga och bärbuskar, och min 2-åring imponerade med en ny lång mening: "får jag ligga här med dig mamma, och äta krusbär?" kom han och sade när jag låg på gräsmattan, och så kurade han ihop sig på min arm och mumsade på röda krusbär som han själv hade plockat. Den store sonen plockade vita vinbär och låtsades att jag var en drottning, han var min tjänare och matade mig med vinbären. Lyxigt. För det mesta är jag annars fulmamma eller dumma mamma.
Efter det gick vi in. Vid middagstid hade främst den äldste gossen prövat mitt tålamod så till den milda grad att det nu rann över, jag blev tvärförbannad och röt åt honom och fick värsta stresskänningen, är det kortisol det heter? Stresshormonet i alla fall, det sprutade om mig och jag rusade till badrummet där jag satte mig på huk och hyperventilerade och fram kom även några tårar. Fyraåringen rusade oroligt efter och tittade på mig och jag svor nog nästan och förklarade att jag var SÅ arg och att jag inte gillar att han slår mig, sin lillebror, gapar och skriker och säger att allt är dumt, fult eller tjockt eller bajsigt. Gossen sprang iväg och grät han också men sen var vi kompisar igen och pratade om det hela.
När han senare skulle berätta för sin far i telefon om vad som hänt sade han "och mamma blev så arg på mig och jag sprang och gömde mig bakom den ena soffan, den korta, den var grundligt avskalad, mamma har tagit bort tyget för att tvätta det, och där satt jag och grät en liten stund".
Han är SÅ rolig. GRUNDLIGT AVSKALAD??? Jo, det kan man verkligen säga. Men var tusan har han fått det uttrycket från? Oerhört roligt var det. Och passande. Roligt med de där långa bisatserna som beskriver sakers utseende, mitt i en historia som egentligen handlar om något annat.
En dag när vi grillade såg han att luften ovanför det heta liksom dallrar, och därför såg väl gräset bortanför grillen konstigt ut, för han frågade "varför ser gräset alldeles vansinnigt ut?"
Det var dagens skryt om mina små söner som är det sötaste som finns.
Och nu har vi varit iväg och handlat lite så här på kvällen, jag som aldrig någonsin bryr mig om krukväxter slog till och köpte någon smart växt på Ica, i söta krukor, vi har en likadan växt sen innan, från Ikea, som tål ALLT och som har överlevt alla andra blommor i det här huset, jag vet inte vad den heter men den ser ut som en söt liten palm.
Jag ska på bröllop om två veckor, jag vet inte vad jag ska ha på mig, jag gillar inte bröllop och jag har fet ångest. HJÄLP! Vad har man på sig? Oavsett klädkoden, mörk kostym, bruden själv har sagt att man INTE måste ha just klänning om man inte vill.