Dagarna rullar på i vårt stökiga hus, i går städade jag ur skafferiet som var överstökigt, jag har inte haft lust att laga mat på tre månader, och det är delvis för att det har varit så stökigt där. Jag har öppnat dubbeldörrarna, tittat på röran, suckat, snott åt mig ett paket makaroner och sen har det varit bra. Men i städningen hittade jag både det ena och det andra, dinkel, quinoa, bulgur, jamen ALLT. Trevliga konserver och annat. Så jag gjorde god skåprensningslunch, den låter godare än vad den var: Polentasnittar med tomatsås på squash, aubergine och tomat (ratatouille, typ), stekt stark korv och kokt broccoli. Eller det kanske inte ens låter gott. Men det VAR gott (fast inte SÅ gott, är ni med?) och nu är friden här igen, i vårt skafferi. Laga-mat-lusten har återvänt.
Sen var vi iväg på styrelsemiddag med annat bondfolk, och jag blev plötsligt osäker på min outfit, den som jag känner mig ganska säker på andra sammanhang. Men det funkade nog. En som var med på middagen frågade mig "har du en tvillingsyster som serverar här?", han tyckte att jag var SÅ lik en av servitriserna. När hon kom nästa gång höjde han på ögonbrynen och hintade järnet, fast jag vet inte om vi var så lika. Min man höll dock med och kanske tjejen också, när hon serverade mig kaffe tittade hon på mig på ett speciellt vis och log rejält, själv höll jag på att börja fnittra. Det var ju en snygg tjej förstås, haha. Det var därför jag inte kunde se likheten tror jag.
Jag har just badat mina barn, själv satt jag bredvid men trots det ser jag ut som Alice Cooper nu, med svarta rännilar nedanför ögonen och håret ser både rufsigt och fett ut på en gång.
Datorn funkar ok och tvättmaskinen lyckades The Man laga, nu är det istället bilen som har börjat krångla.
Jag älskar asfalt, det är så fint och skönt, jag skulle vilja asfaltera hela tomten med undantag för en liten liten plätt gräs och sen ha massor av krukor med blommor i istället, det vore det allra bästa.
Och så tittar jag på ohälsosamt mycket little britain.