Jag har åkt upp till föräldrarna. Imorgon är det äldsta barndomsvännens dotters dop och jag ska sjunga. Innan det ägnar jag mig åt att landsorts-slacka och än så länge går det faktiskt riktigt bra. Inatt sov jag som ett barn, och sedan har jag ägnat mig åt att gå omkring, läsa om odöda, sitta och glo, klappa kattunge, vandra ner till badstranden, bada, hälsa på får och äta makalöst god mat.
Jag tänker inte gå utanför tomtgränsen mer, om jag inte är tvungen. Ikväll kommer möjligen barndomsvännens morbror och min gamla musiklärare förbi för att repa. Men annars ska jag vandra omkring här själv och bara hämta mig. Och njuta så länge friden i själen ens är nåbar. Den är så sällsynt.
Och apropå ingenting tänkte jag för ett par veckor sedan att om jag får ett barn någon gång: det enda jag önskar för dess räkning är att han eller hon får den ro som jag aldrig någonsin har haft. Ron att kunna vila i sig själv och trygg nog att veta att man är älskad.