Det taskiga humöret håller i sig. Men nu är det åtminstone dåligt humör och inte ångestattacker. Jag misstänker att hormontillförseln jag plötsligt ger min kropp samtidigt som den fortfarande producerar egna gör att det slår slint i huvudet.
Men jag vill mest ligga och halvsova på sängen hemma. Och hångla. Etcetera. För där är det fortfarande bäst.
Gäsp.