Ookej. Helgen blir liksom tidigare helger, fast ännu lite mer bara. Ångesten kommer som ett brev på posten och jag fylls av destruktiva tankar och sådant som var vardag för ett halvår sedan men som jag har vant mig vid att vara förskonad ifrån nu. Idag har jag varit helt yr av ångest och till slut gick jag och la mig och somnade i ren protest, mitt på dagen. För att vakna förvirrad en stund senare.
För ?-e söndagen i rad funderar jag på om jag verkligen borde åka och jobba imorgon. Och som vanligt har jag svårt att se att det verkligen är anledning nog.
När jag är där fungerar det ju. Det är på helgerna, när jag blir själv dessutom, som det kommer.
Jag är fortfarande yr och vet inte riktigt vad jag skriver.
Fucking crap.