Svullna vrister och en ångest som sätter klorna i mig så fort jag kliver innanför min egen dörr. Det river och sliter och kanske är jag bara inte riktigt ikapp.
My man frågar bekymrat om det är sån bra idé att dricka vin då. Och jag är kär i honom för det. Och för att han luktar så gott. Och för att jag inte tror att jag kan somna utan att han ligger bakom mig, tätt intill. Och för att han fixar saker åt mig, som jag inte orkat ta tag i själv.
Och samtidigt är jag livrädd för att han ska lämna. Eller att jag ska lämna. Man vet inte vad som händer. Och det är ingen idé att oroa sig i förväg, det är sant. Fast ibland kan jag inte låta bli. Särskilt när jag är uttröttad och ensam. Och inte riktigt kan förstå varför han tycker om mig.
Snart ska jag iväg och värma lägenhet. Om jag kan gå ut utan att drunkna förstås. Det öser ner och rondellen är som en liten sjö.
Sömn och armar, längtar jag efter.
And if I fall, would you pick me up?