Finfint

Sakta men säkert arbetar vi oss igenom huset för att tvätta bort bohem-stämpeln. Det går ganska bra. Jag säger STOPP till nostalgin och slänger fula och vinda och gamla grejer, och grejer som aldrig används. Kopplar på skarpa hökögon och ser det mesta. Nu tar jag en liten paus. Handlederna är fortfarande inte bra men jag står ut.

Kompisen som tyckte att vi hade det stökigt hemma, sa en bra sak: "Du verkar vara en så bra mamma", i och för sig efter att enbart ha sett mig med mina ungar i ett par timmar, och man skärper ju sig en smula när det är folk omkring, men ändå! "Du verkar vara lite av en kompismamma, du pratar och resonerar med dina barn och de lyssnar". Eh, kanske lite överdrivet, jag gapar och skriker ibland, men det måste ju ligga ett korn av sanning i det hon sa. "Ni är så fina ihop" och hela hjärteroten snörptes ju ihop. För det kanske är så? Kanske är jag en jättejättebra mamma åt mina barn? Förmodligen kommer de som vuxna tycka att jag gjorde många saker fel, det verkar alla barn tycka, eller hur? Men ändå. Jag leker med mina barn, jag smörjer in dem med solkräm, jag åker på utflykt, jag hittar på pyssel, jag kramar dem och pussar dem och sätter på plåster, svarar på 4-åringens mycket finurliga frågor ("mamma, varför har bin inga fötter? Eller det kanske de har, de kanske drar upp dem i kroppen?"), jag KAN resonera, jag sjunger små sånger om bajs, jag kan tävla i grimaser, jag kan natta, jag kan gosa, jag kan skratta och busa. Nog är jag en bra mamma. Eller morsa, som han ibland säger, den äldste.

Han är för övrigt med sin farmor och farfar uppe i fäbodstugan, de ringde tidigare och blåste i en sälgpipa som de hade gjort alldeles själva. Han skulle få prova att meta lite grann och sen sova där, i sovsäck, och äta kex och korv. Kan det bli bättre för en fyraåring? Det slår nog Liseberg.

Lillpöjchen ramlade på hallmattan och slog i läppen, så nu har en söt liten näbb, tårarna sprutade i en minut för att sedan försvinna. Sen satt han, lilla söta pojken, mitt i stora soffan och bläddrade i en Alfonsbok. Nu har han somnat med en stor bok om grävmaskiner i famnen. Och storebror ligger förmodligen nysomnad i fäbodstugan, med sin Bambi inklämd under armen. Älskade älskade sötbarnen mina. Jag kanske duger bra. Jag gör nog det.