Och så plötsligt slår den bara till, paniken. Jag lyckas väl hålla den stången och somnar och drömmer mardrömmar om konstiga ökendjur som är överallt. Vaknar och vaknar och när jag vaknar sista gången är jag ensam och jag har glömt varför jag fick panik men känslan är kvar.
Så jag försöker reda ut den där känslan och det är ju ren och skär skräck. Rädsla för att det ska bli likadant IGEN. För jag tyckte jag såg tecken igår och kanske övertolkar jag, det gör jag säkert, men jag VILL verkligen inte att det ska bli på samma sätt igen. Jag vill vara värd att tycka om.
Nu är jag hos Ninafina och här är fint och tryggt och jag kan säga vad som stör och få bekräftelse tillbaka och jag är trött och lite lättvinglad bara därför men rädd är jag och faan. Jag vill ha det roliga tillbaka.
Så jag lyssnar på First day of my life med Bright Eyes. Den är fin. Den peppar.
Snart. Midsommarmiddag. Jordgubbar. Halloumi. Folköl. Potatissallad. Katter i band. Men inte i den ordningen.
Jag hoppas det ordnar sig. Ordna sig förihelvete.
So if you want to be with me
With these things there’s no telling
We just have to wait and see
But I’d rather be working for a paycheck
Than waiting to win the lottery
Besides maybe this time is different
I mean I really think you like me