Drygt fyra dagar av konstant socialisering gör en trött och grinig Tori. Och då spelar det ingen roll att de jag socialiserat med varit de softaste, bästa och minst prestationsinriktade av alla. Ensamtid är galet viktigt och fina fina som fattade läget när jag åkte tidigt idag.
Spökena verkar dock ha dragit igen, jag är glad. Nu dröjer det två för långa veckor tills nästa gång. Men det BLIR en nästa gång.
Jag traskar omkring i herrboxers med humlor på och är yr och illamående due to en apdyr tablett Norlevo som jag fick peta i mig idag. Preventivmedel är krångliga saker.
Ikväll tar jag tåget norrut. Kär vän, fina barn, liten katt och så Sigur Rós i Dalhalla på onsdag. Tills dess ska jag vara SJÄLV.