Jag är på gränsen till att gå sönder och just nu minns jag knappt varför. En timme i hans famn får mig att tappa bort mig helt, alla insikter som var så klara nån timme innan när jag pratade med syrran. När jag var rätt säker på att det inte var värt att må så här.
Jag vet inte varför, och jag förstår inte.
Men jag är inte färdig här.
Jag önskar att jag visste vad jag måste uppnå för att kunna gå vidare.
Fullständig klarhet? Insikten att allt hopp ÄR ute. Det finns INGET kvar. Eller tvärtom. Det FINNS hopp. Oavsett vilket, så tror jag det kan vara det du söker/försöker uppnå - Fullständig klarhet.