Mera gnäll

Hellouuu.
Helgen har tillbringats med ett par vänner i Bergslagen, utan barn, på hotell, öl och klackarna i taket. Och allt har varit fint. Eller, jag har ju min astma eller vad det är för skit, men jag har haft det bra i alla fall. Men jag har en SMÄRTA i bröstet och nu är jag så less på den för den har jag haft från och till sen i december och det försvinner liksom aldrig mer än korta stunder. Jag vet inte om det hänger ihop med astman eller om det inte alls är astma utan något annat som trycker på. Skräcken är ju att jag har massor av cancer som invaderar hela bröstkorgen. Föga sannolikt men tankarna gillar ju att flöda fritt.
Jag har påtalat denna smärta i bröstet ett par gånger för läkarna men ingen lyssnar ju, de hör liksom inte. Och nu håller jag på att BLI GALEN för det är så jävla jävla jobbigt. Tusen gånger har jag rannsakat mig själv och tänkt att jag inbillar mig/att jag är spänd/att det är panikångest/muskelspänningar, men jag vet inte. Det går ju inte över hur glad och lycklig och sprättande jag än är.

Och helgen har varit kanon men nu kom jag hem till mina vackra barn och blev glad och skön men astman är här och smärtan likväl och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vågar och kan inte ringa vårdcentralen än en gång, det GÅR INTE. Och skräcken är stor att det ska bero på gårdsmiljön, alltså astman, men smärtan, vad fan är den där värken/smärtan i bröstet, mitt i? Såna där hjärthugg får jag ofta också, skitofta, så att det är jobbigt att andas, men det tror jag är muskelgrejer, så alltihop kanske är det, jag kanske måste stretcha lite. Fan vet. Eller så är det någon sjuk hjärtgrej fast när jag tänker så så tänds genast min hypokondrikerlampa och jag måste backa lite.

När jag drack öl kände jag inte av det här och det får mig att överväga att börja kröka. Det eller något drastiskt måste till för jag har panik över allt sathelvete.