Måndagshelvete alltså. Eller. Gårdagens gråtande övergick i de där förbannade vibrationerna. Oh well. Jag gillar gråtandet bättre än vibrationerna kan jag säga. Det är åtminstone påtagligt, en riktig känsla istället för det här..... gah.
Bra saker är att jag äntligen har sagt ifrån angående ett beteende och det var inte hälften så läskigt som jag trodde att det skulle vara. Guldstjärna till mig. Och en del människor verkar faktiskt vilja träffa mig, det andas till och med entusiasm och prioriteringar. Jag hoppas så att det håller i sig tills det är dags.
Så länge pussar jag på kissens tassar och vill mest bara inte.