Bara så jävla förbaskat ledsen hela tiden. Det är inte den där vibrerande ångesten som får mig att göra nästan vad som helst. Nu är kroppen fylld av vatten och vågor som ger mig kallsupar hela tiden. Allt allt som jag inte tillåtit mig att känna på så länge. Allt jag vill ha och inte har. Allt jag vill vara och inte är.
"Du brukar tycka rätt synd om dig själv va?" sa en person i mitt förflutna en gång. Han var onekligen en rätt oempatisk person men jag kan inte låta bli att tänka på vad han sa när jag gråter och gråter och gråter.