Pissepaus

I en burk märkt Drottninggelé 2003 bar jag idag med mig ett urinprov till vårdcentralen. Jag börjar känna mig som en stammis. Inga bakterier syntes dock på snabbtestet.
Nåväl.
Morgonen började med dagislämning och farmorlämning, sen kysste jag min man farväl och tog med mig en banan och ett glas vatten till övervåningen där jag sedan jobbade med mitt projekt i tre timmar. Jo, jag kan nog vänja mig fett vid att jobba hemifrån. Man kan sitta och sunka med udda raggsockor och sin mans tröja på sig (bara för att upptäcka hur uselt man passar i färgerna ockragult och mossgrönt, färger som dock mannen passar ypperligt i) och man kan ta kisspaus en gång var tionde minut. Men roligt är det att jobba, jag är både redaktör och grafisk formgivare. Fast jag får pirr-på-näsan av för mycket datortid.

Idag på eftermiddagen åkte vi till stan och efter att ha lämnat av lite urvuxna barnkläder till en kyrka cirklade vi lite planlöst omkring med bilen, båda barnen sov och vi satt och kisade mot solen trots våra solglasögon.

Sen storhandling och korv lite snabbt, sen hem igen och då var alla cirklar rubbade så istället för middag blev det finfika, lite hastigt framplockad skrynklig grön löpare mitt på bordet gjorde värsta feststämningen, vi tände ljus och skar frukt och grönsaker och tog fram bröd och skinka och ägg och rubbet. Barnen satt som ljus och var glada och vi två också. Det var extremt längesen det var SÅ fint att bara sitta och äta ihop, familjen. Sen satt barnen mittemot varandra och rullade en stor kula fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag hjälpte till och gjorde en liten tunnel av duken/löparen. Stor stor harmoni och ett extra fint minne att stoppa in i lilla hjärtat.