Nu jäklar!

Igår satt jag hemma och tyckte synd om mej. Malde i telefon med vänner om hur bedrövligt allting är, och jobbet är jobbigt och eländet är eländigt och jag vill inte, kan inte, orkar inte, pest och pina! När min syster ringde föll t o m ett par tårar, för jag är ensam och ynklig och allt bara går emot.

Idag vaknade jag och var arg! Det är mycket mer konstruktivt!

Nu har jag använt den energin till att lämna in bilen på verkstan (äntligen!) så nu vet jag att det är bromsarna som gnisslar och att dom fixar det direkt under förmiddagen och jag kan hämta den till lunch, tack så mycket!

Dessutom har jag äntligen lagt in autogiro till ett sparkonto (äntligen!)

Jag har hunnit med ett antal jobbiga jobbsamtal och fått fram ett konkret förslag till åtgärder, presenterat det för chefen och skickat hela problemet vidare till nästa nivå!

Jag har bestämt mej för hur jag ska göra i helgen, sagt ja till en person och nej till en annan så nu kan jag sluta vela om det.

Det är så skönt! Och medan jag fortfarande sitter här och småpyr ska jag hinna skriva ut ett protokoll också, innan ångan tar slut.

Slut på velande, obeslutsamhet och offermentalitet. Idag är det jag som röjer mej fram med machete i djungeln! (ser jag en liten Ita med trasseltofsar i lianen där borta? ;-)