Styrka och svaghet

Att alltid vilja göra allting, hjälpa alla andra och göra allt perfekt. Att försöka hålla ihop det omöjliga, prestera mot alla odds. Klara mej själv, vara duktig, ordentlig, förutseende och föralldel inte orsaka besvär för nån annan.

Så till slut bara går det inte längre! Sista droppen rinner över, glaset spricker i tusen bitar och jag går sönder.
Trötthet, gråt, liten tufs gömmer sej längst in i garderoben.

Och återigen lovar jag mej själv att lära mej säja nej, att inse att hela världen faktiskt inte ligger på mina axlar.

Och så ibland, som en uppenbarelse, inser jag att livet flyter på, helt oberoende av mej. Jag springer framför och drar febrilt, men när jag väl tappar taget landar jag mitt i vågen och upptäcker förvånat att jag flyter med, precis lagom fort, och att det faktiskt fungerar!

Att det ska vara så förvivlat svårt att komma ihåg det? Jag har varit här förut, det går i cirklar och jag bara hoppas att jag blir lite, lite klokare för varje varv.


Jag gjorde nåt bra häromdan, och insåg det inte förrän en vän påpekade det. Jag bad om hjälp! Rakt av! På jobbet! Och fick det!