Nej nej. Den höll ju inte i sig, gårdagens bra dag. Men förmiddagen i alla fall. Alltid något.
Imorse träffade jag psykologen. Det är intressant sånt där. Att sätta ord på vad man känner. Hittills är jag mest rädd tror jag. Varje gång är det "rädd" som är den känslan som spontant känns viktigast. Hur kan jag gå omkring och vara så rädd hela tiden? Och jag måste försöka låta mig vara rädd, och låta mig känna saker överhuvudtaget, och jag vet inte alls hur det ska gå till.
Ännu ett samtal är inbokat innan det bestäms hur det blir sedan.
(Det är ambivalanta känslor inför att skriva om det här. Dels är det viktigt för mig, jag behöver se det på pränt. Men måste andra läsa det också? Jag vet inte.)
Jag skolkade eftermiddagen idag. Satte mig på ett tåg och åkte upp till föräldrarna. Kluvna känslor. Jag har ett presentkort på massage, och enda tiden fanns imorgon. Nu när jag kom hem berättade pappa att bror med familj har åkt till Stockholm över helgen. Fan. Mitt humör sjönk. Jag behövde lite villkorslösa barnkramar.
Huvudvärken är tillbaka. Jag vill ha snälla ord och jag vill sova.