Soul meets body

När man öppnar en burk sojabönor luktar det kattmat. Då sköljer man av bönorna litegrann så försvinner lukten men den där slemmiga gelen är svår att få bort. Lite halkigt. Det ser ju ofräscht ut och är anledningen till varför jag föredrar cannelini/borlottibönor som är UTAN slem.

När mamma var här köpte hon en amaryllislök till mig och nu är det tänkt att jag ska plantera den och nu ligger den där knölen på hallbyrån och ger mig dåligt samvete varje gång jag går förbi. Som tur är fick jag även en bunt gamla Allers av mamma och där i hittade jag tydliga instruktioner för hur man ska bära sig åt med just amaryllislökar. Men ska man verkligen orka sånt, PLANTERA AMARYLLISLÖKAR? Är det inte överkurs? Både jag och min man är ohusliga och opyssliga medan våra båda respektive mödrar är ganska pyssliga av sig och de suckar nog inombords när de ser vårt torftigt pyntade (men dock röriga) hem. Vi har fått upp en adventsstjärna och ett par ljusstakar men that's it. Jag är så lycklig över min runda enkla smidesljusstake från Indiska, att ha levande ljus i alltså, för man slipper köpa vitmossa och små fula plasttomtar och dekorera. Bara smacka i fyra vita ljus så är det klart!

Våra slarviga drag gör att många saker blir ogjorda. Som fotoalbum. Inte världens viktigaste grej men det känns hyfsat viktigt att barnen ska kunna se bilder på sig själva...

I går läste jag ett recept på godis som skulle likna Reeces butter cups väldigt mycket. Gosh. Mörk choklad och jordnötssmör... Mmmm...

Och så har även jag fallit för Death Cab for Cutie, jag har hört Soul meets body ett par gånger nu och får lite built to spill-vibbar, fast mer indie, och nu måste jag väl köpa skivan också.

Blablablablabla. Som vanligt.