Duracellkanin

Efter mitt deppiga inlägg sist sov jag länge och drömlöst. Vaknade på söndag morgon och solen tittade mej i ansiktet!

Jag tror det finns ett direkt samband mellan väder och humör i mitt fall. Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne! Och regnet dränker mej i sorger. Skulle vara spännande att göra statistik på det där? Kanske kan förklara min oförklarliga mano-depressivitet som vänder på en femöring?

Nå, hursomhelst åt jag en lång, lat och lyxig frukost och sen var jag ute och gick igen, i timmar. Lapade sol, satt på en bänk i lä och inbillade mej att det snart blir vår igen. Jag laddade batterierna så det gnistrade om mej och slurpade i mej solenergi. Sen skuttade jag hem, som en överladdad duracell-kanin.

På kvällen jagade jag stan runt efter bakelser för att fira Far. Han är nog inte den enda pappan som blev firad, för gott om bakelser var det ont om. Det fick bli wienerbröd och glass - inte så pjåkigt det heller.

Så vaknade jag imorse med fransig hals!! Med all energi som jag laddade igår så KAN jag bara inte bli förkyld?! Nej! Jag vägrar! *tänker positiva tankar*