En Ipren och två Panodil

...hjälpte mej igenom dagen idag. Trots Itas glada tillrop och Liilas vitlökskurer har jag nåt skumt på gång som sitter i huvudet och morrar. Jag är inte snorig, men känner att det är tvärtjockt neråt luftrören och börjar bli hes. Hade väl mest lust att sjukskriva mej idag, men duktig och präktig som jag är körde jag iväg ändå och gjorde allt jag skulle.

Var på en föreläsning ikväll, en mycket bra sådan och föreläsaren pratade om det där, att man alltid ska vara så pigg. Att man inte kan med att säja att man sover om nån ringer och väcker en tidigt på morgonen osv. Han sa att "själen måste få hasa omkring i morgonrock och tofflor ibland" och jag tycker det var så himla bra. Just så är det!

Protest mot att allt ska vara så fint jämt! Sminka över påsarna under ögonen, knåda, lyfta, fixa fasaden för att allt ska se så fint ut - men inuti då? Tänk så befriande att få vara trött, sliten, seg och att det är OK att visa det? Att ta sej tid till eftertanke och inte behöva vara så attans produktiv hela tiden!

Så en helt annan sak. Pappa ringde ikväll. Han är kär! Han hade suttit och surfat på internet och hittat sin dröm! En liten svart-vit hund med mjuka öron och trofast blick. Mmmmmmmmm! Så nu ska han försöka övertyga mamma om att hon inte alls är allergisk mot den och att han visst kommer att gå ut med vovven i ur och skur. Jag lovade direkt att vara första hundvakt! Det blir säkert ingenting, men drömma kan man ju!

Nu ska jag droga mej med dubbeldos hostmedicin och sova som en stock så får vi se om jag blir pigg som en mört till imorgon "Jag ÄR frisk, jag ÄR frisk!"